Pepparkakan har en egen dag och det är idag den 9: onde december.

Pepparkakorna bakades ofta av nunnor, på 1300-talet dokumenterades den och såldes som medicin för diverse åkommor på apoteken.
Peppar påstods bota diarréer, kolera, svagsinthet och melankoli. Ingefära var bra mot tröga magar och tandvärk. Kardemumma och honung tillsammans var bra mot blåmärken. Pepparkakan kallades också för "medicinplättar" i gamla tiders Tyskland.

Pepparns introduktion är långt efter pepparkakan, hur pepparkakan fått detta namn är lite av ett mysterium.
På den tiden var ingredienserna förutom de vi har idag, även peppar, anis, fänkål, cederolja, citron- och pomeransskal.

Många tror säkert att pepparkakornas former har med julen att göra men detta är en stor missuppfattning. Hjärtat är en kärlekssymbol som användes i klostren av nunnorna när de skulle forma pepparkakor, grisen är en symbol för livets välfärd och änglarna symboliserade människans godhet.

Att man blir snäll av att äta pepparkakor är gammalt och uppkom när kung Hans regerade mellan 1497- 1501. Han var ofta på dåligt humör och hans doktor ordinerade pepparkakor till honom, det finns uppgifter på att det skickades kilovis med pepparkakor till det danska slottet från apoteket i Köpenhamn.

Att pepparkakan redan 1800 före Kristus åts av de romerska krigarna är inte många som vet. Det är en kaka som inte möglar lätt och den håller sig länge på långa resor, därför var den en bra kaka åt hungriga soldater.

Vi vet att om man lägger pepparkakan i sin handflata och knackar sönder den med andra, och den går i tre delar så får man önska sig något för sig själv och att man inte får säga det till någon, för om man säger det går inte önskningen i uppfyllelse. Utan att man ska hålla det för sig själv så ska önskningen gå i uppfyllelse. Det är en lek från medeltiden när man åt pepparkakorna.

Så man kan lugnt säga att pepparkakan har varit med länge i historien, även om det inte riktigt har varit samma ingredienser som vi är vana vid idag.